Politik

Håkan Wallenius

Epost: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

demokratiVi har tagit del av en artikel skriven av Daniel Lindvall doktor i sociologi. I artikeln framkommer det att det politiska systemet behöver utvecklas och det håller vi på vinklarna med om till hundra procent. Daniel Lindvall refererar till den belgiske författaren David van Reybrouch, som skrivit ett öppet brev till EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och den franska statsvetaren Hélène Landemores och hennes teorier om den representativa demokratins kris.
Daniel Lindvall föreslår att vi ska lyssna på statsvetaren Hélène Landemores idéer om en öppen demokrati.

För ett par år sedan publicerade den belgiske författaren David van Reybrouck boken ”Emot allmänna val”. Han beskrev en europeisk demokrati som led av olika utmattningssyndrom. Håglöst strävar demokratin framåt med krämpor som likgiltighet, misstro och politikerförakt, politisk maktlöshet och förlamning. Trots att vi lever i en tid med allvarliga och svårförutsägbara utmaningar visar politiker allt mindre flexibilitet. ”Varje parti vill ha ut det mesta av varje uppgörelse”, skrev van Reybrouck, och därför blir regeringsbildandet långdraget och regeringarna ineffektiva och instabila.

Det krävs inte någon särskilt ingående analys för att också se dessa utmattningssymptom hos den svenska demokratin. Trots att vi står inför en klimatkris och ännu inte är ute ur den mest allvarliga pandemin i modern tid kastar våra folkvalda lättvindigt landet in i en svår politisk kris. Ett utredningsförslag om hyresreglering som ännu inte remitterats ansågs tillräckligt provocerande för att Vänsterpartiet skulle hota med en misstroendeförklaring. De konservativa oppositionspartierna lockades in i leken och tryckte på knappen som fällde regeringen. Medan Centerpartiet och Liberalerna i sin vilja att vara principfasta mest framstod som ansvarslösa, sprang regeringen som kunde förutspått allt detta blint in i väggen. Utmattade gav vi oss in i ett politiskt renoveringsprojekt just när vi alla borde tagit semester.

För att rehabilitera demokratin ut ur denna utmattning kom van Reybrouck med ett anspråkslöst förslag. Han propagerade för att den representativa demokratin skulle kompletteras med medborgarråd vars medlemmar utses genom lottning. I sådana medborgarråd skulle enskilda samtala med varandra och komma med förlag till lösningar på aktuella samhällsutmaningar.

Denna idé har bland annat utvecklats av den amerikanske statsvetaren James S Fishkin. Han har genom experiment visat att människor som blir kallade att ägna tid åt politisk konsultation oftast ger sig hängivet an uppgiften och också är benägna att ändra sina politiska ståndpunkter under arbetets gång. Sådana lottade medborgarråd har tillsatts i flera länder och agerar ofta i en anda som inte avspeglar den polarisering som präglar politiken i övrigt. Genom att råden är slumpmässigt tillsatta blir de också representativa för hela samhället och därmed kan perspektiv från alla olika samhällsgrupper komma till tals.

Insatsen blir ju även tidsbegränsad red.anm.

I början av året publicerade den franske statsvetaren Hélène Landemore boken ”Open democracy”, ännu en bok om den representativa demokratins kris och om de välgörande slumpmässigt tillsatta medborgarråden. Hon ägnar sig främst åt det nationella forum av 950 framlottade islänningar som tog fram ett förslag till en ny grundlag på Island. Även det medborgarkonvent som tillsattes i Frankrike 2019 som ett svar på Gula västarnas protester mot bränsleskatter avhandlas. Detta konvent bestod av 150 slumpmässigt utvalda medborgare som fick i uppdrag att ta fram förslag för hur landet skulle kunna minska sina växthusutsläpp med 40 procent i jämförelse med 1990 års nivå, i en anda av social jämlikhet.

Hennes redogörelse av medborgarråden är något torr och analytisk, men också rörande. Hon beskriver hur en grupp främlingar sätts samman och tar sig an komplexa och stora samhällsutmaningar. Under ett antal tillfällen träffas de, diskuterar och tycks också lyssna till varandra. Personer utan vana att tala inför en stor grupp får göra sin röst hörd. De tar till sig fakta och information från experter och forskare som bjudits in. Och så presenterar de en rad nya och till viss del radikala politiska lösningar. Det isländska förslaget till ny grundlag innehöll idéer om utvidgade medborgliga rättigheter och möjligheter till demokratisk delaktighet. Landets naturresurser föreslogs vara kollektivt ägda, vilket den inflytelserika fiskeriindustrin var allt annat än positiv till.

Ett medborgarråd är ett betydligt bättre alternativ än att tillsätta en utredning bestående av politiskt allierade som efter år av utredning kommer med ett inaktuellt utlåtande som sällan leder någonstans red.anm.

Landemore menar att det inte är något fel på demokratins ideal, men att vi inte har rätt institutioner för att förverkliga den. Den representativa demokratin av i dag tenderar att polarisera det politiska landskapet, samtidigt som den realiserar en politik som i flera avgörande frågor inte avspeglar folkviljan i stort.

De slumpmässigt tillsatta medborgarråden visar enligt henne att en ny form av politik är möjlig. Det handlar inte om att ersätta den folkvalda församlingen utan, som hon uttrycker det i en intervju, ”poängen är att låta systemet andas”.  Att vid avgörande tillfällen öppna upp för medborgarna att bidra till agendasättandet och beslutsfattandet.

Framlottade medborgarråd utgör troligen inte en magisk lösning på den utmattning som demokratin världen över anses befinna sig i, men det är tveklöst så att det politiska systemet bör utvecklas för att bättre fånga upp medborgarnas behov och intressen, bryta upp den politiska polariseringen och låta perspektiv från alla olika samhällsgrupper få komma till tals. Möjligen behövs inte ett nyval till hösten för att lösa sommaren regeringskris, men oavsett bör vi lyssna på Landemore och låta systemet få en stund att andas.

Daniel LindvallAv Daniel Lindvall
Daniel Lindvall är doktor i sociologi. Hans senaste bok är ”Upphettning” (Fri Tanke 2020).

Inslag från redaktören
För att rehabilitera demokratin kom David van Reybrouck med ett anspråkslöst förslag. Han propagerade för att den representativa demokratin skulle kompletteras med medborgarråd vars medlemmar utses genom lottning. Kanske ett fungerande alternativ när enskilda frågor ska lösas.

Ett lands senat som har till uppgift att kotrollera en regerings maktutövande kan kallas ett medborgarråd med ett större ansvarsområde och en mandatperiod.

Ett alternativ att tillsätta en senat är att samtliga medborgare i varje enskilt valdistrikt i ett land får en möjlighet att namnge en kandidat de anser kompetent. En kandidat som inte namnges genom en koppling till ett politiskt parti utan p.g.a. tillhörighet i någon av de 10 yrkeskategorier och sociala instanser som listas nedan. Varje medborgare kan namnge en kandidat i varje grupp men behöver inte nödvändigtsvis namnge 10 personer.

Medborgarna ska gå till en vallokal precis som vid allmänna demokratiska val och en valkommitte ska samordna valet av kandidater. I varje enskild yrkeskategori och social instans kommer det att bli ett stort antal namn. Samtliga namngivna, med ett satt minimum av röster, kommer i nästa steg att delta i ett internt val inom sin grupp och distrikt. Om vi tar Thailand som ett exempel så finns det  77 provinser och i varje provins finns ett stort antal valdistrikt. Samtliga valda i de olika distrikten i en provins kommer sedan att rösta fram en (1) kandidat i varje yrkeskategori och social instans.

Det innebär 10 kandidater från varje provins alltså 770 kandidater (77 inom varje kategori) som går till en slutlig omröstning för att utse 250 senatorer som för tillfället bildar den thailändska senaten. Från de kvarvarande 77 kandidaterna röstas 25 stycken fram internt i varje kategori, 25 som kommer att representera sin yrkesgrupp eller sin sociala instans i senaten. Vi har valt att kalla modellen för kompetent demokrati med tanke på att alla valda i senaten har kompetens inom sin kategori. Det räcker alltså inte, som kandidat, att ha kunskap enbart, kompetens är att kunna omsätta sin kunskap i handling.

De tio grupperna är indelade enligt följande kriterier
Offentlig förvaltning och säkerhet (tjänstemän, statstjänstemän, väpnade styrkor)
Juridiskt och rättsligt system (domare, åklagare, polis, jurister)
Utbildning och folkhälsa (lärare, forskare, läkare, apotekare, sjuksköterskor, utbildningsadministratörer)
Lantbruk och fisknäring
Den privata sektorn
Miljö, fastigheter, vetenskap, media, energi, allmännyttan
Små och medelstora företag
Kvinnor, äldre, funktionshindrade, etniska minoriteter
Kultur och konst
Övriga

Allmänna val av politiska partier och politiker är bara en av sju pelare för att ett land ska kunna kallas en demokrati.  Väldigt ofta anses ett land vara demokratiskt just beroende på att allmänna val hålls regelbundet. Minst lika viktiga som demokratikriterier är yttrandefrihet, politisk tolerans, följa lagar och förordnngar, ansvar och öppenhet, decentralisering och ett aktivt civilt samhälle.

lördag, 28 augusti 2021 18:26

Gnäll kan skada din hjärna

whining1Negativt ältande är trist och kan förändra din hjärna till det sämre. Det är mänskligt att då och då känna sig missnöjd, men att ständigt klaga på minsta lilla, särskilt sådant du varken kan eller tänker göra något åt, är dumt för att inte säga meningslöst. Gnäll föder mer gnäll och är extremt smittsamt. Vid en undersökning framkom det att en negativ person på ett företag påverkar minst 20 andra personer med sitt gnällande medan en positiv person bara påverkar 5-7 andra. Det hade väl varit bra om det vore omvända förhållande. Summan av allt gnäll blir en stark känsla av frustration och maktlöshet.

Som om det inte vore nog har forskare också upptäckt att gnäll och negativitet faktiskt kan skada nervceller i hjärnan som styr känslor, förnimmelser och minne. Negativt ältande sätter i gång en stressreaktion som leder till ökad utsöndring av stresshormonet kortisol. Ju mer kortisol som frigörs genom negativa tankar och upplevelser, desto svårare blir det för hjärna att bilda nya, positiva minnen. 

Kortisolet bryter ner hippocampus som bland annat spelar en viktig roll för minne, känslor och inlärning.

Enligt den amerikanska neuropsykologen Rick Hanson kan upplevelser och tankar skapa nya synapser och till och med ändra våra gener, vilket i sin tur påverkar hjärnans struktur. Tråkigt nog är hjärnan dessutom känsligare för negativ än positiv påverkan.

Inga roliga nyheter för den som har en benägenhet att se livet från den lite mer gråbrunsvarta sidan. Men det finns hopp. Det är nämligen möjligt att i någon mån hålla negativiteten stången. Här är fyra smarta knep:

  1. Meditera mera

Mindfulness är en meditationsteknik som kan minska stress och nedstämdhet. Genom neutral närvaro i stunden, där du inte värderar eller dömer, övar du upp din förmåga att förhålla dig mer accepterande mot både dig själv och omvärlden.

  1. Var uppmärksam

Öva på att bli mer medveten om ditt gnäll, först då kan du aktivt försöka motverka det. Vilka negativa tankemönster har du lätt för att fastna i? Vad triggar igång ditt gnäll? När du vet det har du en chans att stoppa dig själv! Tankens kraft är stor. Varseblivningsförmåga eller perception är en viktig tillgång.

  1. Skapa avstånd

Negativa och gnälliga personer sprider effektivt dålig stämning. Hur känns det när din trista kollega har lyckats slå klorna i dig och stått och väst fram sitt missnöje över allt från arbetsbelastning till usla chefer och det sura automatkaffet i tio minuter? Just det, inte särskilt muntert. Ser du Negativa närma sig genom kontorslandskapet, vik av mot toaletterna och lås snabbt in dig tills faran är över. Hinner du inte smita undan, skapa mentalt avstånd. Humma med och le, säg ”jo kanske det” utan att ge mer respons än vad som är absolut nödvändigt. Avvik så fort du får en chans.

  1. Ställ den magiska frågan

Oavsett om det är du själv eller någon annan som gnäller. Dra i en mental handbroms genom att ställa frågan: ”Vad tänker du göra åt det?”. Blev det tyst? Bra..

Om du efter att ha läst den här artikeln fortfarande vill gnälla gör det framför spegeln för då pratar du med en likasinnad. Som tidigare nämnt påverkar en negativ och gnällig människa minst 20 personer i sin omgivning. Det är nog så att ingen av de 20 påverkade personerna ville ha sin hippocampus nerbruten av kortisol. De vill inte försämra sin minnesfunktion och vill heller inte få svårare att lära sig nya saker. Hippocampus styr också känslor och förmågan att visa känslor anses normalt som positivt. Så du gnällige bespara andra människor ditt gnäll, stör inte deras hippocampus.  

Hippocampus är en del av limbiska systemet i hjärnan, och består av grå substans.

Hippocampus spelar en stor roll för konsolidering av information från korttidsminnet till långtidsminnet och möjliggör bland annat vår förmåga att orientera oss rumsligen. Inga minnen lagras i hippocampus som agerar kopplingsstation och förbinder associationsbanor mellan de olika delarna av hjärnan. Namnet kommer från grekiska hippos, 'häst' och kampos, 'sjömonster', vilket tillsammans blir "sjöhäst", och syftar på organets/strukturens form och utseende.

hipocampusHippocampus placering i hjärnan

 

 

 

 

 

 

 

 Always look on the bright side of life

Some things in life are bad

They can really make you mad

Other things just make you swear and curse

When you're chewing on life's gristle

Don't grumble, give a whistle

And this'll help things turn out for the best

Always look on the bright side of life

Always look on the light side of life

If life seems jolly rotten
There's something you've forgotten
And that's to laugh and smile and dance and sing

When you're feeling in the dumps

Don't be silly chumps

Just purse your lips and whistle, that's the thing

Always look on the bright side of life

(Come on)

Always look on the right side of life

Sida 1 av 158