Snövits styvmor, drottningen, har en spegel som varje dag svarar drottningen på uppmaningen ”Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som vackrast i landet är. Om spegeln svarade, "drottning du vackrast i landet är" behövde Snövit inte frukta drottningens avund. Med tiden blommar Snövit ut till en vacker kvinna trots de trasor drottningen klätt henne i. När spegeln sedan svarar att Snövit numera vackrast i landet är blir drottningen ursinnig och ber en jägare ta Snövit till skogen och komma tillbaka med hennes hjärta. Jägaren förmår inte att döda den vackra flickan utan låter henne gå och dödar i stället ett djur och tar dess hjärta till drottningen. Snövit flyr in i skogen och hamnar hos sju dvärgar. Eftersom Snövit lever svarar drottningens spegel fortfarande att Snövit är vackrast i landet. Drottningen ger sig då ut på jakt efter Snövit och hittar henne hos dvärgarna. Drottningen, som också är en häxa, förvandlar sig till en gammal gumma och ger Snövit ett förtrollat äpple som gör att Snövit hamnar i ett komaliknande tillstånd. Dvärgarna tror att Snövit är död och lägger henne i en kista gjord av glas. En äventyrssökande prins hittar henne och blir helt betagen av flickan. Han ger henne en kyss som bryter förbannelsen. Snövit vaknar och lever sedan lyckligt tillsammans med prinsen i resten av sina dagar. Så här lyckligt slut får sagan om Snövit i Disneys version.

Funderar över om det kan vara accepterat att reflektera över något så alldagligt som en spegelbild. De allra flesta människor ser sig själva i spegeln många gånger varje dag. Det sägs att den bild som återges i spegeln är hur den som speglar sig vill se ut, en automatisk  ”photshop” kanske det går att säga. Däremot ett foto med en kamera, även om den finns i en telefon, ger en verklig bild av hur en människa ser ut. Det är nog inte riktigt sant längre, eftersom det numer finns alla möjliga och omöjliga hjälpmedel för att förbättra utseendet, inbyggt i en mobilkamera. Tänker på alla ”selfies” (selfish) som tas med filter och inklippta bakgrunder.

Det känns i alla fall tryggt att åldras tillsammans med sin spegelbild. Utseendet förändras inte över en natt. Det dagliga åldrandet märks knappt. Tänk er in i situationen att av någon anledning inte haft möjlghet att spegla sig på 30 år och så plötsligt hamna framför en spegel. Vem där skull nog bli reaktionen. Det är lite därför skrämmande att tänka sig in i situation att plötsligt hamna på en klassträff så där en 30 till 40 år efter att slutat skolan och inte haft någon kontakt med någon klasskamrat under den perioden. Förmodligen skulle det vara svårt att känna igen även bänkgrannen.

Nu är det ju inte bara ansiktet som förändras med åren. Den övriga kroppen genomgår också en näst intill total förändring och sällan till det bättre. Visserligen är vikten bara ett mått på hur stor dragningskraft jorden utövar på vår kropp men det är ju enda sättet att mäta vikten vi vet om. Det går att ”föryngra” kroppen genom fysisk aktivitet som också är både hjärt- och hjärnstimulans.

Många rynkor i ansiktet kommer av mycket funderande och mest från oroliga tankar, bekymmer. Precis som kroppsförändringar uppstår när vi vill leva ett liv i lyx. Just ett liv i lyx är ofta beskrivet som champagnefrukost med jordgubbar och vispgrädde. Spabesök med tillhörande rysk kaviar och rikligt med skaldjur och diverse stekar med en ostbricka som avslutning. Lite god cognac och smakfulla viner hör också till ett beskrivet lyxliv. Av någon anledning måste lyxliv gå att mäta i kronor och ören.

Kanske är det så att lyx är saker vi tar för givet och som oftast inte går att mäta. Min syster var ut och gick en dag och mötte en pappa med sin lilla dotter. Dottern rotade omkring i dikeskanten och kom plötsligt fram till min syster med en utsträckt hand som höll i en blomma.

 –Du får den av mig, sa den lilla tösen.

Min syster tackade så mycket och sa så pappan hörde. Din pappa måste vara mycket stolt och lycklig över att ha en sådan givmild dotter. Dottern vände sig till pappan och frågade.

 -Är du det pappa?

Kanske kan det betecknas som lyx att få en blomma av en liten tös och det är nog lyx att ha en dotter att vara stolt över. Men det går ju inte att mäta och då kan det väl inte vara lyx? Det finns mycket omätbart som jag betecknar som lyx, god vänskap, god hälsa, att var omtyckt och älskad av vänner och familj, att ha syskon, att åldras värdigt och att leva ett harmoniskt liv. För mig är inte lyx att köpa saker som jag egentligen inte behöver, för mig är lyx att avstå från att köpa sådana ting.

Det som fås av andra människor, vänlighet, leenden och hänsyn, ett gott skratt tillsammans är lyx och åter lyx. Att kroppens paketeringsmaskin fungerar är lyx. Visst är kroppen en fantastisk maskin som tar till sig näringsvärden ur det som äts, paketerar resten och dessutom ser till att paketet lämnar kroppen. Att dela med sig är lyx och bilden med en humla och en fjäril som tar nektar från samma blomma är ett bra exempel. Det är väl så för oss människor också, delad glädje dubbel glädje och att minnas det man delar med andra är rena champagnefrukosten. Att närminnet sviktar på ålderns höst kanske beror på att så mycket mer minnesvärt upplevdes i unga år. Minnesvärt i närtid glöms inte.

En del hävdar med bestämdhet att Covid-19 bara är en vanlig säsongsinfluensa medan andra precis vaknat ur en koma, sängliggande i respirator, med framtida andningsbesvär.  Att Covid-19 är vad varje enskild individ gör den till är en lyxig frihet i tanken. Det är också lyx att bli behandlad på ett sjukhus när det visar sig att corona-viruset drabbade en enskild individ betydlig hårdare än vad en helt vanlig säsongsinfluensa någonsin kunnat.

Vi har följt Anders Hansen under några år. Det finns en serie program på SVT om hur hjärnan fungerar. Åtskilliga intervjuer i diverse media har gjorts med doktor Hansen. Han är läkare, psykiatriker och författare, en person som besitter stor kunskap om den mänskliga hjärnan. I en intervju vi läst nyligen berättar han om anledningarna till varför så många mår dåligt och att det är möjligt att ta kontrollen över sitt eget välmående.

Många har så svårt att känna lycka för att de jagar en orimlig idealbild av hur ett bra liv ska se ut, vi blir deppiga av våra egna höga förväntningar, menar Hansen.  Vi uppskattar eller prioriterar inte de saker som egentligen är de enda vi behöver, basala nödvändigheter och behov. Sova, äta, motionera och umgås med andra människor är det enda som egentligen betyder något.

– Vi matas med bilder på hur ett ”bra liv” ska vara, när vårt inre inte motsvarar känslan som förmedlas av bilden av yogastunden i solnedgången blir vi nedstämda.

Det ständiga mediabruset som påtvingar oss ett ”lyckokoncept” är något vi bör försöka distansera oss ifrån. Våra kroppar är utvecklade för att överleva och reproducera, säger han.

Anders Hansen 8 tips

1. Träna och ta hand om kroppen
   Vi är lata till vår natur, men vi blir allvarligt sjuka av vårt stillasittande och måste hitta sätt att hålla igång för att kunna må bra.
2. Umgås med folk du bryr dig om
   Försök slå två flugor i en smäll och umgås med folk aktivt, genom att ta en promenad eller utöva en sport.
3. Sträva efter att sova minst sju timmar
   Går inte alltid men vi kommer inte ifrån att det är en av de viktigaste sakerna vi kan göra för vår hälsa.
4. Begränsa slösurfandet – varva med en bok
   Mycket på nätet matar på oss saker vi inte mår bra av, en bok stimulerar fantasin.
5. Planera inte för mycket, låt livet hända
   Lämna utrymme för lite spontanitet och kul.
6. Prioritera rätt saker och skippa onödiga måsten
   Sova, äta och vara runt folk är de enda sakerna vi egentligen behöver. Vad av det du håller på med ger dig faktisk lycka och vad är ett onödigt måste?
7. Var vaksam på kroppens varningssignaler
   Sjukdomar, både fysiska och psykiska, är enklare att förebygga än behandla. Lyssna på kroppen och stoppa i tid!
8. Lär dig om hur kroppen fungerar
   Om man inser hur kroppen fungerar finns en större chans att man faktiskt kan ta till sig av alla ovan, ganska uttjatade råd. Då kanske man förstår att det faktiskt BARA är dessa basala saker som behövs för att må bra.

Läs gärna Att lyckas nå lycka under kategorin Religion.

Att få följa utvecklingen av Bangkoks transportsystem från 1937 fram till dags dato är en fascinerande resa. En video för alla som tycker om Thailand i allmänhet och Bangkok i synnerhet kom till oss på LINE och vi vill gärna dela med oss.

Från år 1937 och fram till dags dato används floden Chao Phraya med dess förgreningar som transportväg. Båttrafiken var livlig och det intressanta var att husen utefter vattenvägarna hade ingång från sidan som vätte mot floden. Likaså såldes och köptes en mängd produkter från och till småbåtar som roddes fram i båtvimlet. Massor med salustånd placerades på bryggor och verandor byggda på pålar utmed vattenvägarna. Förgreningarna kallas Khlong, det thailändska uttrycket för grävda kanaler. Det fanns 1160 relativt stora farbara khlonger med 521 små avstickare blev det summa summarium 1681 khlonger. Kanske går det att jämföra khlongernas utbredning med dagens soier (sidogator) från de stora genomfartslederna som Sukhumvit, Petchburi med tillägget satmai (nybyggd) och Lad Prao.

Bangkok kallades för Asiens Venedig med full rätt. Båtar med passagerare roddes fram med en åra längst bak som drivkraft. Båtsmannen stod upp för att ha klar sikt i färdriktningen. Bangkoks centrala delar var sammanlänkade med khlonger från ytterområden med stora risfält. Riset var runt slutet på 30-talet en stor exportvara och forslades till hamnarna via khlonger till Chao Phraya flodens mynning. Vattnet i khlongerna och floden var relativt fritt från föroreningar och användes ofta till ett svalkande bad bland både barn och vuxna.

Endast Bangkoks centrala delar var asfalterade och inte särskilt starkt trafikerade. Inte många hade råd med bil men det fanns ändå en någorlunda modern bilpark under 50- och 60-talet. Tuk-tuk fanns redan då och gatubilden blandas upp med trehjulingar både med och utan motor. Som transportmedel fanns också rickshaws dragna av manspersoner som springande såg till att att passagerare kom till rätt adress. Det var en salig blandning av fordon där det pittoreska inslaget av spårvagnar förvånade oss. De gick på räls och drevs fram av elektricitet från kabel hängande över spåret. Det gick inte fort och inte särskilt långt, en rutt gick dock ända från Silom till Sanam Luang och kostade en kvarts satang.

All gatuhandel med stånd som blockerar gående på trottoarerna kom inte till förrän vid slutet på 60-talet. Innan dess bars allehanda produkter i korgar som balanserades på försäljares axlar som helt enkelt förflyttade sitt ”marknadsstånd” med jämna mellanrum för att nå nya kunder. Vi tror att det fanns åtskillaga såriga axlar efter en dags bärande på dubbla korgar fyllda med varor förbundna med en smal ribba gjord av bambu. Det var också under 60-talet och början på 70-talet som butiker började öppnas i ”townhousens” bottenvåningar. Det som stack ut var de många butikerna som sålde guld, oftast mjukt guld av 24 karat.

Att väldigt få västerlänningar hade besökt Thailand fram till början av 60-talet berodde i stor utsträckning på att Bangkoks första flygplats Don Muang inte hade någon större internationell flygtrafik innan dess. Don Muang är visserligen ansedd som en av världens äldsta flygplatser men användes till en början bara av det thailändska flygvapnet. Den öppnades officiellt 1914 men det dröjde ända till 1924 innan det första kommersiella flygplanet landade på Don Muang. Det var flygande holländare som kom med KLM Royal Dutch Airlines. Mellan 1945-46 ockuperade det brittiska RAF flygplatsen och det var inte förrän 1953 som det började komma turister i någon större utsträckning. Ett av de första i flygplatsens nya era var en bjässe från Pan America. Amerikanska dollarmiljonärer sökte alltid nya resmål.

År 2508 (1965) flyttades Bangkoks ”stora” marknad från Sanam Luang till Chatuchak, marknaden hade växt år från år och växt ur sin kostym. Alla som besökt Bangkok har vid något tillfälle tagit ”skytåget” till Chatuchak, marknaden som har allt.

Det kanske inte är välbekant att Bangkok också har en mängd universitet med hög status och med många år på nacken. Chulalongkorn Universitetet grundades redan 1917, Thammasat 1934, Mahidol 1943 och Kasetsart 1966. I början på 70-talet startade hälsoturismen till Thailand på allvar med välutrustade sjukhus för hela världens patienter. År 1972 stod Bangkok Hospital redo att ta emot patienter, år 1976 byggdes Phyathai sjukhuset, år 1979 stod Samitivej redo och kanske de sjukhus som har störst andel utländska patienter, Bumrungrad öppnades 1980.

Den video vi fick oss tillsänt visar hela vägen från 30-talet till dagens pandemidrabbade storstad. Ett 2020-tal med nästan tomma gator. Tiden före ”skytåget” var allt annat än tomma gator. Med en snitthastighet av 2 km i timmen (hur någon kunnat räkna ut det) fanns det inte många andra transportmedel som fungerade, om mötestider skulle passas, än ”motorsaitaxi”. Vi träffade en ung tjej från Sverige som hade fått ett tillfälligt jobb i Bangkok för sådär 25 år sedan och hennes kommentar ringer fortfarande i våra öron.

- Gud vad artiga thailändska män är som skjutsar sina flickvänner till jobbet varje morgon, sa hon.

Den lilla detaljen att mannen hade en numrerad väst på sig och parkerade i en kö i början på en soi bland en mängd andra ”pojkvänner” hade helt ungått hennes varseblivningsförmåga. Tiden efter ”skytågets” ankomst, öppningsdag den 5 december år 1999 Kung Bhumibol Aduljadets födelsedag och framåt i 2000-talet känner nog alla thailandsvänner till och ingår inte i den här historieberättelse. Håll ett öga på bilarna som trafikerade gatorna i Thailand så kommer ni att upptäcka åtminstone en Volvo Amazon.

 Länk till videon här